I morse nåddes vi av beskedet att Lars-Åke Lagrell stilla somnat in.
Om jag minns rätt så började han med handboll och han gav den småländska idrotten mycket av sin tid men jag tror nog att fotbollen var hans stora passion.
Om en annan av våra stora ledare, Tore G Brodd, var den som drog upp linjerna för hur svensk fotboll skulle organiseras i utredningen ”Fotboll -70” så var det Lars-Åke som förverkligade den i praktiken genom sitt ledarskap.
Tillsammans med parhästen Lennart Johansson lade han grunden för dagens modell där eliten och bredden i svensk fotboll ser det som fullständigt självklart att det är tillsammans man når framgång om man låter båda sidor göra det man är bäst på.
När Lennart valdes till President i UEFA då efterträdda Lars-Åke honom som ordförande för Svenska Fotbollförbundet och jag fick det stora nöjet att arbeta med honom som generalsekreterare under nästan hela 90-talet.
Vi hade ett förbund som var i behov av modernisering för att hänga med i Europa där Premier League låg i stöpsleven och Champions League skulle presenteras för beslut i UEFA. Jag minns särskilt konverteringen av den svenska TV-marknaden med övergången från monopol till konkurrensutsatt marknad. Fotbollen är en av de mest värdefulla sportsrättigheterna och det var Lars-Åke som gick i frontlinjen för utvecklingen i Sverige.
Där lades grunden för fotbollens ekonomiska utveckling med ett förbund och en elitfotboll som samverkade för hela fotbollens bästa.
Lars-Åke var en väldigt aktiv ordförande och alltid nyfiken på förändring. Ett sådant exempel är när vi i SEF kom överens med honom om att dela upp rättigheterna mellan elitfotbollen och förbundet i ett nytt avtal som nu ligger till grund för vår samverkan. Två starka enheter som bygger vidare mot gemensamma framgångar. Det är ett exempel på hans framsynta ledarskap.
Tillsammans lyckas man.
Lars-Christer Olsson
Ordförande Svensk Elitfotboll
