Efter ett kvarts sekel i Djurgården tog Henrik Berggren steget över till Svensk Elitfotboll. Tio månader senare berättar han om omställningen, om att våga låta medarbetare göra fel och om varför livefotboll fortfarande är hans livselixir. Han berättar också om hur SEF:s nya organisation inför 2026 har gjort organisationen mer fokuserad, om den växande publiken och om var han vill att svensk elitfotboll ska stå om fem år. 

Henrik Berggren kände elitfotbollens värld väl när han klev in som generalsekreterare. Han hade suttit i SEF:s styrelse i många år och hade fått frågan om att komma till organisationen tidigare. Ändå tog det en tid att landa i den nya rollen. 

– Att byta jobb är en omställning, det tror jag alla som har gjort det känner igen. Jag hade varit länge på min gamla arbetsplats, så det tog några månader innan jag hittade min plats. Och då var jag ändå lyckligt lottad som redan förstod verksamheten. 

Varför lämna en klubb där det gick bra? För Henrik Berggren handlade det om nyfikenhet, men också om att förnyelse kan vara bra för båda parter. 

– Jag kände att jag hade ett jobb till i mig. Har man varit länge någonstans kan det lätt hända att man fastnar i vissa hjulspår. Så jag tror att det var bra både för mig och för Djurgården. 

Från dagspuls till långsiktighet 
Henrik Berggren trivs i sin nya roll, men han är öppen med att det har varit en omställning. Den största skillnaden mellan att leda en klubb och att företräda 32 klubbar är tempot. I en klubb styrs arbetet av vad som händer just den dagen, medan arbetet på SEF är mer långsiktigt och går att planera. 

– Jag trivs jättebra, det är jätteroligt. Men jag är van vid att det händer mycket och att beslut fattas snabbt, så visst kan jag sakna pulsen i klubbvardagen ibland. Det finns saker man saknar och saker man inte saknar. 

Samtidigt är han noga med att inte lägga sig i medarbetarnas ansvarsområden. Hans roll är att reda ut knepiga frågor och beslut som hamnar mellan olika ansvarsområden. 

Hög tillit och rätt att göra fel 
Henrik Berggrens ledarskap bygger på tillit. Modellen förutsätter att varje medarbetare driver utvecklingen inom sitt område och då måste det få bli fel ibland. 

– Där är jag nog extremt tolerant. Det måste få bli fel för att det ska kunna bli rätt flest gånger. Sitter man och gör ingenting blir det aldrig fel, men då får man aldrig någon utveckling heller. 

En vanlig arbetsvecka 
Henrik Berggren beskriver sig själv som gammaldags: han trivs på kontoret och är där runt åtta varje morgon. Veckorna består till stor del av möten, både internt och externt. Han är också engagerad i flera sammanhang inom Svenska Fotbollförbundet. 

Så ofta han hinner reser han ut till klubbarna. Ett besök kan innebära att se en match, studera arrangemanget och träffa de som arbetar med det, matchdelegater och domare. 

– Det är inte alltid man fattar där och då vad man har lärt sig, men man lär sig alltid något. 

Besöken går åt båda hållen. Klubbarna tar ofta upp frågor om relationen till SEF. Kan han inte svara direkt får de återkoppling. Är det en fråga som bubblar hos flera klubbar kan den lyftas på ett klubbchefsmöte eller medlemsmöte. 

Och så finns glädjen i själva sporten. 

– Att se fotboll live är fortfarande det absolut roligaste jag vet. Nästan oavsett serienivå är livefotboll mitt livselixir. 

Ett år av omställning – och blicken framåt 
När Henrik Berggren tillträdde hade SEF nyligen genomfört en stor omorganisation. Han satt då i styrelsen och följde arbetet nära, men ger äran till dem som gjorde jobbet. 

– All heder åt dem som anpassade organisationen i tid. När utdelningen till klubbarna i år blev lägre var det självklart att vi också tog vårt ansvar. Det gjordes i rätt tid och i rätt omfattning. 

Förändringen innebar att duktiga kollegor som gjort mycket för svensk fotboll lämnade organisationen, och det tog en tid att hitta rätt. I dag ser Henrik Berggren att omställningen också har fört gott med sig. Organisationen hade vuxit kraftigt under många år, och med färre resurser har prioriteringarna blivit tydligare. 

– Man tvingas prioritera, omförhandla avtal, bli lite effektivare och samarbeta på ett helt annat sätt. Jag tror att vi har mått lite bra av att tänka om, och jag tycker att vi har kommit igenom det på ett bra sätt. 

Det som gläder honom allra mest är utvecklingen på läktarna. Publikutvecklingen beskriver Henrik Berggren som magisk, och för honom är det där allting börjar. 

– Utan publik minskar intresset för det vi håller på med. Publiken är nyckeln till vår framgång, och den fortsätter att öka, vilket är jättekul. 

Framåt handlar det om två saker: att dra in mer pengar till klubbarna och att fortsätta vara relevanta för dem, varje dag. Och även om han helst pratar om resultat när de redan är uppnådda, är ambitionen för de kommande fem åren tydlig. 

– Jag vill att vi ska vara Sveriges mest respekterade idrottsorganisation, med de mest välskötta klubbarna och den mest attraktiva ligan i svensk idrott. Och jag vill att våra klubbar ska lyckas ute i Europa. Det är det jag jobbar för. 

FORTSÄTTNING FÖLJER … 
I nästa nyhetsbrev berättar Henrik mer om Svensk Elitfotbolls roll och varför det är viktigt att uppfattas som en kompetent, stabil och trovärdig organisation.