Förbundets sätt att följa upp elitklubbarnas arrangemang på de svenska fotbollsarenorna har de senaste åren gått från ett bestraffningssystem som varit strikt bestraffande till ett system med fokus på kvalitetssäkring och utveckling. Förändringen, som initierades av Malmö FF och Svensk Elitfotboll, gav initialt upphov till många diskussioner men har över tid visat sig ge positiva effekter genom att lägga fokus på att med gemensamma krafter arbeta för att lösa de problem som kan uppstå vid ett arrangemang – i stället för att bara bestraffa och fördöma dem.
Säsongen 2013. Ett päron flyger in från läktaren på ett irriterat Stockholms Stadion, och träffar Mjällby AIF:s Gbenga Arokoyo. Tumult uppstår och domaren gör ett avbrott i matchen och avslutar därefter matchen på Stockholms Stadion i förtid. Publiken skickas hem i vårkvällen. Efteråt händer i grova drag följande:
- Svenska Fotbollförbundet (SvFF) fördömer händelsen, via Disciplinnämnden, och säger att det kommer bli tal om både böter och andra åtgärder mot klubb och supportrar i allmänhet
- Djurgårdens supporterförening Järnkaminerna, som själva initialt agerat och tagit reda på de som kastade päronet, blir nu irriterade och inleder ett ordkrig
- Djurgården och Mjällby inleder ett ordkrig om vems fel allt var
- Supportrarna och Svenska Fotbollssupporterunionen (SFSU) fördömer SvFF
- Disciplinnämnden beslutar att matchen ska återupptas från där den avbröts
- Beslutet överklagas och Besvärsnämnden kommer fram till att matchen inte ska återupptas
- Djurgården anses ha ansvar för sina egna supportrar och får böter
Det här är ett exempel på vad som kunde hända när det blev stökigt i samband med fotboll. När hela systemet behövde fungera som allra bäst, så skyllde i stället alla på alla och böter delades ut. Inga framsteg rörande kärnfrågan gjordes, och de individer som faktiskt var de som skapade problemet kom helt utanför fokus.
Sverige fick ögonen på sig från både UEFA och resten av världen. Samtidigt insåg klubbarna att de inte längre kunde påverka de problem som uppstod på matcherna och det gjorde att vissa klubbar började dra ner på säkerhetsarbetet, istället för att förstärka det, för att ha råd med de ändå ofrånkomliga böterna. Klubbarna insåg att det svåra och kostsamma jobbet att ha ansvar för sina egna supportrar ändå skulle leda till att de skulle få böter när något hände, och man kunde lika gärna spara pengar genom att dra ner på säkerheten. Varken imagemässigt eller praktiskt fick fotbollen inte de effekter man ville ha. De verkliga gärningsmännen kom däremot oftast undan ansvar då ”brotten” inte ledde till åtalbarhet utan lades ner.
Förändrat tänk
Sedan 2015 jobbar svensk fotboll på ett annat sätt för att följa upp gällande regelverk. Det hela började med att Malmö FF under 2013 lämnade in en motion till SvFF, att systemet med böter inte leder till någon utveckling, det vill säga att bötessystemet inte gav önskade effekter utifrån förbättrat säkerhetsarbete. Pengarna som kom in till SvFF hamnade i förbundskassan och inte till det fortsatta arbetet med att förbättra säkerheten på arenorna. Malmös motion ledde så småningom till att SEF fick uppdraget av sina klubbar att driva frågan så att Svensk fotboll ändrade sitt regelverk från haft ett strikt ansvar till ett oaktsamhetsansvar. Detta innebar att fokus vändes till att kvalitetssäkra evenemangen istället för att fokusera på relativt verkningslösa böter och fördömanden.
Uppdraget som matchdelegat fick ett förändrat fokus från att vara en kontrollant med uppdrag att rapportera fel, till att hjälpa och stödja klubbarna i sitt evenemang och vid säkerhetsarbetet under matcherna. Arbetet inriktades nu mer på åtgärder och förbättringar, men självklart även på rapporter och anmälningar i de fall då regelverket ändå trots upprepade tillsägelser inte följdes. Rapporter i sin tur ledde till krav på förbättringar och handlingsplaner. Målsättningen är att en incident eller avvikelse omgående skall rättas till av berörd klubb inför nästa match, eller så skall det göras en handlingsplan om det är en mer komplex lösning som krävs. Riksombudet följer upp hur föreningen hanterar detta vid framtida arrangemang och återkopplar till klubbarna. Upprepas incidenterna eller avvikelserna riskerar klubbarna påföljder, eller i vissa fall om det är grövre förseelser kan det gå direkt till bestraffning.
Observera att en brist i klubbens arbete kan föranleda en bestraffning eller åtgärd även om inget hänt. Ett slarv med en låst branddörr är inte bara ett problem som skall uppmärksammas om det brunnit utan det ska vid varje offentligt tillfälle på arenan säkerställas att dörren inte är blockerad eller låst. Är den låst blir det en anmärkning med krav på åtgärd och den följs sedan upp.
Motsvarande kan en klubb gå fri om något har hänt, om det kan visas att felet inte är klubbens och att klubben gjort det den skall. Däremot åligger det dock klubben att inför nästa match att så långt det är rimligt möjligt ta höjd för att det som skett inte skall kunna upprepas.
Två Riksombud tillsattes för att leda detta arbete. Ett Operativt Riksombud som på heltid jobbar nära klubbarna och ett Juridiskt Riksombud, som sammanställer och driver de ärenden som ändå behöver gå upp till bestraffning. Efter reformen som genomförts är fördelningen uppskattningsvis att 90-95% av alla ärenden löses direkt med klubbarna.
Under paraplyet av Riksombudet så finns det matchdelegater som övervakar samtliga 480 matcher i Allsvenskan och Superettan. En delegatrapport görs från samtliga matcher där en sammanfattning från evenemanget och säkerhetsarbetet noteras. Förbättringar föreslås, brister påpekas och rapporteras eller anmäls beroende på karaktären. Brister följs upp av nästkommande delegat och avskrivs först när det är åtgärdat eller hanteras vidare nästa instans.
Detta har lett till att vi i dag har ett system med fokus på att förbättra och utveckla klubbarnas arrangemang. Vi är på samma sida. Det är inte intressant vems fel det är om det händer något, utan det är viktigast att man tillsammans säkerställer kvalitén på arrangemanget.
En oerhört viktig funktion som tillkom 2012 var klubbarnas Supporter Liaison Officers (SLO). Personer som oftast kom från de egna supporterleden fick till uppgift att länka samman klubbarna, polis och supportrar på ett avgörande sätt, och att föra allas talan mot, och med, varandra. SEF övertog ett påbörjat arbete, och drev en satsning på SLO:erna under arbetsnamnet ”Stå Upp För Fotbollen” tillsammans med bland annat Svenska Spel, TV4, Swedbank och Deloitte. I dag har i princip samtliga SEF-klubbar en SLO.
Efterarbete och analys
Efter matchen genomförts görs ett efterarbete av klubbarna tillsammans med alla berörda parter i arrangemanget.
Många gånger gör man det utifrån den delegatrapport som skrivs efter matchen. Vid särskilda händelser eller incidenter tillsätts en Analysgrupp och tittar på vad som var bra och dåligt, hur man kan undvika att det händer igen, hur arbetet såg ut, vad vi gjorde/kunde ha gjort, om taktiken var rätt taktik och så vidare. Analysgruppen ser helt enkelt över hela flödet och gör en kvalitetssäkring.
Analysgruppen består av personer från klubben, SvFF, SEF och Polis. Även SLO:er och SFSU rådfrågas vid behov. Uppdraget är inte att se vem som gjorde fel, utan säkerställa att en förbättring görs, att man drar lärdom utifrån det som hänt och att åtgärder implementeras i hela systemet för att undvika att det sker igen.
Under 2017 infördes ytterligare ett nytt system, faddersystemet, som innebär att en särskilt utsedd delegat är fadder och stöd för en klubb i ligorna rörande de frågor som kan uppstå under säsongen. Systemet har fallit väl ut inledningsvis men skall utvärderas efter säsongen 2017.
Disciplinär bedömning inträffar bara vid en grov förseelse eller om klubbarna struntar i att åtgärda problem. På det stora hela går mindre än 5% av alla ärenden till disciplinär bedömning och bestraffning. De flesta ärenden löses numera direkt i verksamheten, i samråd med klubb och allt dokumenteras och kvalitetssäkras.
Resultatet är att väsentligt färre böter delas ut men att fotbollen ändå har betydligt bättre kontroll på arbetet i samband med matchen. En del problem finns fortfarande kvar. Arbetet är alltså ännu inte färdigt på något sätt, men hela frågan ser mycket bättre ut i dag än vad den gjorde för några år sedan. Vissa saker är svåra och löses inte av sig självt genom systemet, men attityden att inte diskutera är borta.
Dialogen har på sina håll blivit så framgångsrik att klubbarna själva har börjat diskutera för att tillsammans hjälpas åt att förbättra arenamiljön. Ett exempel är de Allsvenska Stockholmsklubbarnas initiativ Fotboll utan fylla. Det här initiativet är inget som står i några regler eller stadgar utan det är ett bra exempel på när dialogen mellan olika aktörer tydligt ger resultat i att man går utöver vad regelverket kräver.
Att ta bort bötessystemet är alltså inget tecken på svaghet utan Fotbollen har i själva verket ett betydligt mer granskade system nu, betydligt mer effektivt och utvecklande. Tidigare var böter den enda åtgärden – inget mer.
Tittar man på statistiken så sjunker ordningsstörningarna i förhållande till den ökande publiken. Användandet av bangers är nästan helt borta och våld är extremt ovanligt. Den totala publiken på arenorna ökar och relationen med supportrarna är bättre än någonsin.
Så fördelas ansvaret i säkerhetsarbetet
Säkerhetsarbetet är uppdelat på så sätt att ordningsstörningar och andra incidenter inne på arenan är klubbens ansvar. Brott hamnar på polis och åklagarens bord, samt ansvaret för ordningen före och efter match ute i staden. Självklart skall dock samverkan ske. Ett bra exempel är det som hände i Helsingborg när klubben blev degraderad och individer stormade innerplan. I efterspelet samarbetade polis, åklagare och föreningen på ett föredömligt sätt, och det blev en effekt i form av att samtliga individer identifierades, lagfördes och dömdes för brott mot ordningslagen. De åtalade dömdes till både böter och tillträdesförbud, samt arrangörsavstängning.
Säkerhetsarbetet är en balansgång på vad klubben är bra på och vad andra är bra på, samt vilka lagliga rättigheter och skyldigheter respektive part har. För att ett arrangemang ska bli lyckat krävs ett väl utvecklat samarbete mellan en mängd olika aktörer. I samband med att en elitfotbollsmatch arrangeras av en klubb engageras ungefär mellan 100-1000 personer i arbetet runt hela arrangemanget. Bara klubbens egen personal vid ett storstadsderby kan uppgå till mellan 5-800 personer.
Arrangören ansvarar alltså för det ska råda god ordning och säkerhet inne på arenan och polisen ansvarar för ta hand om det som sker på staden. De tidigare så omdebatterade Poliskostnaderna härrör alltså i första hand för de insatser polisen krävs att göra ute på staden där folk är på väg till eller från matchen. Inte inne på arenan som många tror, det sköter och bekostar klubbarna.
Men, ibland kan inte fotbollen av olika anledningar ensamt agera i en grövre situation och då måste fotbollen få hjälp från samhällets övriga aktörer. På samma sätt som polisen skyddar yttrandefriheten från angrepp vid demonstrationer, så behöver fotbollen ibland skydd mot brottsligt agerande och angrepp vid fotbollsmatcher.
Händelser som kanske inte går att göra så mycket åt när de sker, går att följa upp med videor, vittnen, identifiering och avstängning. Samspel klubb, polis, åklagare och domstol måste fortsätta för att de INDIVIDER som begår brott i samband med fotbollsmatcher åker fast. Kollektiva fördömanden är direkt kontraproduktiva då en absolut majoritet av alla matcher och alla supportrar är helt utan skuld eller problem.
Hur det går nu får framtiden utvisa. Tills vidare är vi fortfarande i UEFA:s och övriga Europas blickfång. Men – med ett undantag mot förut – den här gången tittar de på oss som Best Practice!
Vi har alltså inte slutat att ta ansvar – vi har börjat ta ännu större ansvar – och vi kommer fortsätta med det. Vår publik ramar in våra matcher med folkfest efter folkfest, och vi ÄR en spegel av hela Sverige av i dag. Fotbollen är till för folket.